Interpol

Our Love to Admire

Släppt år: 2007
Skivbolag: Capitol Records

Även om Interpol härstammar från New York har jag alltid tyckt att Interpol låter mer brittiska än amerikanska. Många brukar likna dem med Joy Division och liknelsen är inte alls fel. Det smått deprimerande, något tunga och malande soundet och Paul Banks mörka röst (som inte känns mil ifrån Ian Curtis) för oneklligen tankarna ditåt. Därmed inser de som kan sin musikhistoria att Our Love to Admire inte är en skiva man lyssnar på för att bli på gott humör.

Our Love to Admire tuffar på där föregångaren Antics slutade och inte så väldigt mycket skiljer, med ett stor label som Capitol Records blir soundet lite mer välproducerat och slipat (eller också känns det bara som det för att man vet att Capitol Records finns bakom). Precis som Antics och även första skivan Turn on the Bright Lights känns det som om skillnaderna mellan låtarna är små de första gångerna man lyssnar på den, när skivan är färdigsmält har man dock insett skillnaderna.

Lika bra att få skivans svaga punkter som drar ner betyget något avklarade. De två avslutande låtarna Wrecking Ball och The Lighthouse är de två låtarna på skivan som är något mer experimentiella än övriga men tyvärr inte åt det positiva hållet. Skivan segas ner lite här och förstör det som byggts upp i nio låtar innan så glöm dessa låtar när ni lyssnar på denna skiva.

Om vi istället koncentrerar oss på de positiva delarna så är det framför allt början som är skivans storhet. Låtarna Pioneer To the Fall, No I in Threesome, The Scale och The Heinrich Maneuver bildar en skivinledning som är i klass med de mest klassiska indieskivorna och om Interpol hade kunnat hålla uppe den klassen hade Our Love to Admire varit ett den amerikanska indiehistoriens starkaste kort. Komplett musik (lycka) varat inte länge tyvärr, låtarna därefter tappar något i kvalite jämfört med inledningen. Ett stort lyft väntar en dock när man fram till Rest My Chemistry och även om övriga icke nämnda låtar är bra så landar helhetsintrycket på en mycket stark åtta (d v s väldigt klart närmare nian än sjuan vill jag poängtera).

Antics var mycket bra men Our Love to Admire stråt vassare och även om jag tror att Interpol har kapacitet att lyfta sig ytterligare på nästa skiva så hoppas jag att den dröjer ett par år till. Jag älskar Interpols musik men den är hårdsmält och för mycket Interpol med för tätt mellanrum är inte till deras fördel.

Recenserad av: Freddy Hallgren - 27 maj 21:28, 2008

---